VÄSKOR, LOFOTEN: Jag älskar din armé! Det är frihet, inte allt liv och rörelse! Manera din egen herre här ute!

När vågorna skrapade mot skrovet stirrade överbefälhavaren Geir Inge Sivertsen och däckschefen Karl Petter Adolfsen mot morgonljuset som trängde in bakom de vitdäckta Lofoten. Än en gång återvänder Barentshavvandraren, Skreien, till de kalla och klara havsområdena utanför Lofoten för att leka, som den har gjort sedan vikingatiden. Lofotfisket, det största torskfisket, pågår.

- Vi tjänar pengar och det blir liv i lägret.Det är något speciellt med Lofotfisk. ”Det är fart på bryggorna”, säger styrmannen när han håller ett tätt grepp om rodret och manövrerar den snurrande paddeln ”Sivertsen jr” i 8 knop genom seglet till ”yttersta” av Lofotväggen. Passagen i Laukvika Ivaågan kommun har fått smeknamnet ”Djävulens port” på grund av den starka strömmen, och med rätta.

När vågorna tämjas tar fiskarna sina välförtjänta kaffeskedar, jagar havsguld med ekolod och slår upp en pratstund med bröderna Arne och Bjarnepa på grannbåten ”Ingo”.

- Hej, är du vaken? Ja, jag ska höra korset halmen, höra radioanslutningen.

‍REKORDEXPORT

I hundratals år har Lofotfisket tillfört stort värde till kustsamhällen i norra Norge. Bland annat är Nidarosdomen och Bergenby byggda på torr fisk från Lofoten. Det är en kulturhistoria som Sivert-sen stolt tar fram.

Det var därför jag tog över från min far på ett sätt. Först gick vi ut på havet tillsammans, men sedan köpte jag min ensam,” han säger.

Han började sin fiskekarriär som tungskärare vid sex års ålder, och vid 13 års ålder fick han sitt första ryggbett. Idag har den 44 år gamla ringen en egen snurrpaddel och en kvot på 100 ton. Under en normal säsong lämnar besättningarna på två hela kvoten under en och en halv till två månader. Det ger cirka 1,5 miljoner norska kronor i intäkter.